Sedan dagen jag valde att gå ur min senaste relation så har jag vaknat lycklig varje morgon. Jag kom på mig själv en morgon när jag stog och kikade ut genom fönstret med utsikt över havet hur sjukt mycket jag uppskattade det ögat skådade. Hur solen fyllde min kropp med sprudlande känslor som inte gick att undgå. Jag kände ren lycka första gången på alldeles för många år. Och det gjorde jag i ensamheten, och det kändes väldigt stort för mig. Som har levt ett senare liv med panikångest attacker varje gång jag varit ensam. Min kropp håller på å spricker av tacksamhet till mina vänner och familj. Till världen, naturen, allt som går att skåda och lukta. Känner en sjukt stor befrielse, från mediciner, oro och besvikelser. Alla vill jag tacka, alla som finns i mitt liv på något vis. Även om det bara är någon som pratar med mig på fyllan, kassörskor på affärer, arbetskollegor, ja alla. För utan allt som hänt, sagts och gjorts hade jag inte lyckats få känna såhär. För 2 1/2 år sedan valde jag att leva, men inte förens nu har livet kommit och knackat på dörren. Jag är så otroligt lycklig att jag fått livslusten tillbaka, och ingen kommer kunna ta den ifrån mig igen.
Mina armar finns alltid öppna ❤
