Kan inte förstå att du kunde göra nått sånt mot mig. Jag som alltid varit en ärlig människa och funnits och stöttat dig i allt. Jag vet inte vad det är du är ute efter men tydligen inte mig.
Och det blir förmodligen bäst så, eftersom du inte kan ta hand om dig själv en gång.
Det sårar mig bara så mycket att du inte kan vara ärlig, att du ständigt måste ljuga.
Ibland funderar jag om du har nån sjukdom, vad det är för gen fel på dig. Du har nog fått för mycket av din fars gener. Du kan inte uppskatta lycka eller kärlek.
Jag vill bara att du ska ge mig mina saker och mina pengar sen vill jag inte ha med dig att göra. Mina känslor kommer finnas kvar ett tag, jag kommer bli frustrerad många ggr till på dig och ditt beteende men kärleken kommer dö, och ännu fortare om du fortsätter att bete dig såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar