Det är svårt att ställa sig in och förstå hur andra känner över olika saker. Om man inte upplevt det själv så kan man mest bara tolka den andra människan. Man kan tex inte förstå hur det känns när en person har ett barn med någon och "någon" inte vill att personen ska träffa sitt barn, om man inte har barn själv. Man kan bara tolka. Tårarna, låga rösten, nedsjunken hållning och humöret som svänger. Man kan nog inte förstå hur det känns.
Jag kan bara jämföra med när mitt ex sa att jag aldrig igen skulle få träffa våran hund. Att han skulle ha henne på ett ställe som jag inte visste om. Det var så smärtsamt så jag vart anmäld för misshandel på honom den kvällen. Han blödde från huvudet. . . Och om blivande far till mina barn skulle säga nått liknande vet jag inte vad jag skulle vara kapabel till.
Ne Carpe Diem my friends and enemies
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar