Har hållt på med tårta till Kattis och Niclas bröllop imorgon tills nu. Tog lite längre tid än planerat. Och då ska jag göra en till. Tog slut på hallon så jag måste ner och köpa imorgon och fixa den då. Måste väl upp vid 8 eller nått, kul kul.. Får sova på soffan i natt med för i sängen klarar jag inte av att vara. Vill inte ens titta åt det hållet. Hur kan ens värld vändas upp och ner på bara en enda sekund ? Hur kan ens värld vändas upp och ner för bara 40 kr ? Vad är det för mening med de här skit livet egentligen ? Det bara kämpar emot mig hela tiden. Bryter ner mig och stampar på mig.
Frida Linnéa Strömqvist - Dömd för att misslyckas
Vem är jag egentligen, vem är jag för dig ? Har jag satt nån betydelse i ditt liv?
Frida Linnéa Strömqvist - Dömd för att misslyckas
Vem är jag egentligen, vem är jag för dig ? Har jag satt nån betydelse i ditt liv?
Jag läser din blogg regelbundet och jag känner igen mig. Du skriver det jag tänker, ofta. Jag känner mig deppig, har insett att vännerna inte var vänner och är så jävla förbannad över det, pojkvännen finns, men paniken kommer när jag tänker tanken att även han kan försvinna från mig. Jag har insett att jag behöver hjälp. Innan jag når botten. Men hur ska jag gå till väga? Kan inte prata med nån. Utåt är jag glad, lycklig och drivande. Det är det enda jag vet hur man är, men snart är min energi slut. Ringa sjukhuset och säga "hej jag är slutkörd och deprimerad och behöver hjälp" Var finns hjälpen egentligen?
SvaraRaderaJag gjorde likadant själv, la ner all min energi på att vara "glad" på jobbet. Sen när jag kom hem hade jag ingen ork till nå. Inte prata i tel, diska, städa, tvätta eller nått.. Orkade inte duscha heller ibland äckligt jag vet men det blir så tillslut. Jag kom till en gräns, jag hade 2 val, antingen tar jag mitt liv eller så söker jag hjälp. Hade jätte bra stöd av 2 vänner som hjälpte mig med hunden då jag inte orkade och stöd om att söka hjälp. Jag visste inte vad jag skulle säga när jag skulle ringa och boka tid på hälsocentralen men min vän sa att jag skulle säga precis hur det var. Jag fick en tid rätt snabbt och fick hjälp av läkare med mediciner och kurator. Men det är en lång resa. Har ätit anti depp nu sen i augusti och det känns ofta åt skogen ändå men det är bättre iaf.
SvaraRaderaJag läser också din blogg och känner igen mig i vissa saker jag med. Det var ju väääldigt längesen vi träffades men klart man lämnar avtryck hos alla personer man träffar. Tänk på att det är bara kemi i hjärnan som spökar, det är inte dig det är fel på. Hang in there, det kommer bli bättre.
SvaraRadera