Ensam

vart har alla tagit vägen? Vart är allt roligt folk? Vart jag än går så känner jag inte igen nån...

Har alla småttingar blivit stora nu?

Ibland känns allt så jävla tungt. Får en jobbig klump i bröstet som gör att jag får svårt att andas. Kan känna mig sjukt ensam emellan åt. Var värre förr då hamnade jag i panikattacker i timtal här hemma ensam vilket har varit jätte jobbigt. Nu är det mer sällan, och oftast över att jag känner mig ensam och saknar kärleken. Längtar tills den dagen jag möter mannen med Det.. Som tar mig med storm. Att ha nån med mig här hemma, nån att äta med och ha nån att sitta å kolla på tv med... Bara sånna små saker saknar jag mest. En kille som går omkring i mysbrallan med bar överkropp och nån som kryper mig närmare i sängen när vi sover.

Jag känner mig redo och jag vet vad jag vill.. Jag har lärt mig mycket av mitt senaste förhållande och jag skulle aldrig byta bort all smärta jag upplevt mot vad jag lärt. För då skulle jag få ta smärtan senare i livet.

Men tills vidare får jag leva som nunna.. Det kommer vara värt det...

ska jobba imorrn så nu måste jag nanna...

God natt alla