Då har de hänt igen. Det klassiska samtalet..
Fan vad trött jag blir! Trodde inte det var sant när jag träffade dig, att jag kunde få känna nått igen. Det pirrade i min mage, jag vart nervös när du skulle komma hit och när du fanns framför mig kunde jag inte slita mina ögon ifrån dig. Sjukt tråkigt att du inte kände samma sak..
Du är så hemskt fin vilket fall som helst, antagligen för bra för att vara sann vilket jag misstänkte.
Men tanken slog mig att jag får skylla mig själv när jag är så dum som trodde att jag skulle vara speciell den här gången när jag aldrig vart det förr..
Är ledsen att de inte funka..!
Du hade vart bra för mig.
Å tack Christian för att du stötta mig ikväll *ler* Känns bra att vi har de bra iallafall !!
massa kärlek till mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar